Det som är jobbigt med vuxenlivet är att helt plötsligt (känns det som iallafall) så ska du fixa allting själv. Ska du till läkaren till exempel, då får du boka tid själv, ta dig till mottagningen, prata med personalen där och se till att få medicin. Innan så "åkte" jag med och sa vart det gjorde ont typ. Men nu är jag vuxen och  ingen kommer fixa det åt mig längre, ingen kommer hålla mig i handen. Det är skrämmande och jobbigt eftersom det är nytt och ovant men det känns jävligt bra när jag klarar det och jag vill inte heller ha någon hand att hålla i. Jag känner mig självständig och det stärker mig som person vilket känns väldigt bra.

Något jag absolut inte vill vara är beroende av någon annan. Vill jag sätta upp en tavla, måla om, montera ihop en möbel eller vad det nu är så fixar jag det. Absolut kan jag fråga om tips från mina föräldrar men jag behöver inte deras hjälp med att göra det. Jag kan själv!