Hela min barndom och fram tills för något år sen så firades alltid julen hos mormor och morfar med mamma, pappa och min lillebror. Ungefär vartannat år kom mostrar och kusiner också. Om jag minns rätt så brukade alla ha med sig en rätt och all mat dukades upp på ett bord som en buffé. Innan maten kollade jag på Kalle, och efter var bara en lång väntan tills att få öppna julklapparna, haha.
På annandag jul brukade vi åka till farmor och farfar och fira en mini-jul där också.
Förra året firade jag hos pappa med min bror och då köpte vi mat och så ser julen även ut i år.

Åh, det finns mycket! På rak arm, så skulle jag vilja lära mig att sminka mig och fixa håret helt flawless, jag skulle vilja lära mig att prata franska och jag vill bli bättre på att rida.
Smink och hår vore det så skönt om jag kunde fixa till så det blir exakt så som jag vill ha det, men i nuläget är jag lite för lat för att orka kolla på tutorials på youtube. Jag gjorde nämligen det för ett tag sedan, kanske ska ta upp det när plugget lugnar ner sig lite.

Franska har jag alltid tyckt är ett så fint språk, men i och med att Frankrike, speciellt Paris, är så förknippat med modescenen så är det mer därför jag vill lära mig det.

Ridningen tänker jag på lite då och då och jag saknar det. Det är väldigt kul och utmanade och sen är det bra träning också, vilket inte skadar. Nu är det ett tag sen jag red, tror jag slutade när jag jobbade på McDonalds, så borde vara två-tre år sen sist. Jag har en lös plan på att jag ska ta upp ridningen igen när jag har körkort och fasta arbetstider, för det var en stor del av anledningen till att jag slutade.

Idag hade jag gärna ätit en god, krämig pasta från Ciao Ciao. Det är nog min favorit restaurang för jag älskar pasta! Dom serverar även kötträtter, pizza och sallader men jag har nog alltid tagit pasta för dom är ju så goda! Skulle inte ha något emot att bo nära så jag kan hämta hem mat därifrån, och eftersom portionerna är så stora skulle det räcka till två måltider, minst!

Vi har inte firat lucia så mycket i min familj, utan det har mest varit i grundskolan, men ett speciellt luciaminne jag har är från lågstadiet. Vi var tre parallellklasser som alla skulle sjunga på lucia för alla föräldrar. Varje klass hade röstat fram två lucior (eftersom det var två uppträdanden) och en reserv, vilket var jag (så nära haha). Jag blev tillfrågad av våran lärare om jag ville läsa en dikt i slutet vilket jag sa ja till. Så när alla klasser hade gått ut sjungandes på led med luciorna i täten stod jag kvar själv. Jag har ett svagt minne av att jag tyckte det var mycket folk, men det kan vara en efterkonstruktion...

Jag minns inte alls vilken dikt det var men jag minns att det gick bra och applåderna när jag gick ut.

Såhär i efterhand tycker att det var coolt av mig att jag vågade läsa dikten själv i aulan för så mycket folk!

 

Det var ju ingen fara med dom eftersm dom var inne på sina kontor men när jag började tänka på om lastbilen hade sprängmedel som skulle sprängas blev jag väldigt rädd när jag satt hemma i soffan med Linus.

Hon jag skulle skriva med gjorde inte tillräckligt så jag fick göra den själv med ett ämne jag inte var intresserad av och slutspurten kommer jag ihåg var väldigt jobbig.

I och med allt som har hänt denna höst, först långa och jobbiga förskylningar och sen Aurélies bortgång har gjort att jag jag ligger som sagt efter i skolan. Nu har jag bara en rest utöver nuvarande kursen där jag har prov den 21. Det jag upplever som tufft nu är att det känns som om jag har kämpat och pluggat mycket för att komma ikapp så länge men jag är fortfarande inte ikapp. Och att orka fortsätta kämpa känns väldigt tufft just nu...

Det har varit en dröm som jag nästan har varit rädd att ha och det har varit att jobba på NK. Jag har alltid gillat att gå runt inne i varuhuset även om jag inte har råd att handla bara att få vara nära märken jag vill handla från i framtiden haha. Men att jobba där har alltid känts så långt borta från lilla mig, exklusiva, fina och framförallt dyra NK. Jag minns hur nervös jag var efter att jag var på intervjun innan jag fick beskedet att jag fick jobbet, så när jag började var det en dröm som gick i uppfyllelse!

 

Jag önskar mig bidrag till skidresan i Frankrike som jag ska åka på med skolan i januari. Vi åker buss ner och jag kommer bo med tre vänner i lägenhet i en vecka.

Det ska bli så kul att åka skidor igen och dessutom att få göra det i Frankrike! Jag har bara åkt i Sverige tidigare och jag tycker backarna är så korta så det känns som att jag spenderar mer tid i liften än i backen...

Jag åker både skidor och snowboard, men eftersom det var så länge sen sist så kommer jag åka skidor i Frankrike.

Eftersom jag inte har så mycket att skriva om tänkte jag köra en julkalender med en ny rubrik varje dag. Så here we go, lucka 1: Dagen då allt förändrades.

Spontant tänker jag på när jag fick veta att Aurélie hade gått bort för då förändrades allting väldigt tydligt. Men jag tänker även på den dagen då lägenheterna släpptes här i Helsingborg och jag lyckades få en, för då var det helt säkert att jag skulle flytta hemifrån, från Stockholm och att jag skulle plugga till hösten. Fast det kändes inte lika tydligt att allting förändrades även om jag kommer ihåg när jag satt i köket och försökte ta in att jag hade en lägenhet i Helsingborg och att jag skulle flytta i slutet av augusti.