Uppdatering av läget

Denna vecka har varit tuff. Nu är det mycket och jag kämpar med nästan allt känns det som. Jag försöker hålla mig frisk, jag har två omprov (just för att jag har varit sjuk så mycket) plus den nuvarande kursen och allt med Aurélie.

Jag försöker hålla fast vid att ta en sak i taget och att jag inte är ensam. Som tur är har jag hittat personer som jag kan prata med och som stöttar mig, och såklart har jag familjen ett telefonsamtal bort.

Men det känns tungt och idag kände jag mig bara tom. Kanske är ett bakslag från en vecka med långa dagar och sena kvällar med plugg eller nervositet för det först omprovet imorgon bitti.


Den värsta kvällen i mitt liv

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, för vad kan man säga när ens bästa vän oväntat går bort? Som dessutom skulle ha fyllt 23 år idag.
Nu har snart en vecka passerat sen jag i torsdagskväll fick beskedet att Aurélie hade gått bort. Det känns overkligt, som om det egentligen inte har hänt. Antagligen för att det tar längre tid än en vecka att ta in och smälta något sånt här men också för att i min vardag här i Helsingborg så märks det inte att hon är borta och då är det som om det aldrig har hänt. Eller det är det jag låtsats iallafall. Jag vet inte hur jag ska hantera det annars.




2 månader in

Jag tänkte skriva någon typ av utvärdering nu när jag faktiskt har bott i Helsingborg i två månader.
 
Skolan
Utbildningen känns rätt än så länge och jag trivs, sen att jag nog inte kommer klara det andra provet som jag skrev i måndags beror på att jag har haft otur och varit sjuk sen skolan började i princip. Nu känner jag mig frisk och kan plugga normalt och har en plan för omproven och det vanliga plugget.
Det är också väldigt skönt att jag bor så nära skolan (ca 10 minuter att gå) och inte behöver pendla, både kostnads- och tidsmässigt.
 
Flytta hemifrån till en ny stad
Jag tycker inte det har varit jobbigt att lämna familj och vänner (även om jag såklart saknar dom) vilket är skönt. Det som har varit svårast är att det är så mycket nya saker på en och samma gång, boende, miljön, hur man hittar till mataffären, bra restauranger, ny skola osv. Men det är gångavstånd till i princip allt vilket är praktiskt.
Eftersom jag flyttade själv utan att känna någon så är bra att dom flesta är i samma sits, man känner ingen. Så tack vare nollningen i början har jag hittat folk att umgås med.
 
Mat
Jag gillar ju inte att laga mat men det går ändå bra, jag hämtar aldrig mat från alla pizzerior som ligger överallt, utan lagar alla måltider. Pasta, lax, kyckling, köttbullar, wokmix, grönsaker, ägg och frukt i olika former. Alltid gröt till frukost (för det är så gott!), har tillfälligt tröttnat på cola så dricker vatten och te.
 
Överst är fryst och under är färdiga matlådor
Saknar
Det enda jag saknar är Stockholm som stad med närheten till allting, utbudet och höghusen.
Sen saknar jag Linus, i början drömde jag om honom flera gånger, men det börjar bli också lägga sig lite.
 
Överlag går det bra, jag har rutiner som fungerar, jag håller mina köp inom csn, det jag behöver fixa är gymkort så jag håller mig frisk *pepparpeppar

7 år

Idag för sju år sedan startade jag denna blogg och då hade jag gått cirka två månader av mitt första år på gymnasiet. Nu har jag tagit studenten, jobbat på McDobalds, Dressmann och NK, läst Modevetenskap I  och II och flyttat hemmifrån till Helsingborg utan att känna en kotte för att läsa Service Management på Lunds Universitet. Nästan all ångest jag hade över framtiden, för att jag inte visste vad jag ville bli, och all rädsla för att slösa bort min tid har försvunnit utan att jag riktigt har märkt det.
Vad mycket som har hänt på sju år ändå... (null)


WWBD?

Igår fick jag reda på resultatet från provet jag skrev för ett tag sen och jag klarade det inte.

Min första reaktion var tårar av besvikelse för att jag hade ansträngt mig och pluggat, oro för att plugga om till omprovet samtidigt som jag läser en annan kurs och vad som händer om jag inte klara omprovet, oro över prov nr 2 på måndag som jag inte alls känner mig lika säker på som det förra, och sen kännde jag mig ensam för att min familj är så långt bort.

Men som pappa, bland annat, sa när jag  “what would Beyoncé do?


Vecka 24


Idag hade jag en bra morgon. En bra morgon är utan stress, jag kan fixa mig i lugn och ro och byta kläder tre gånger utan att behöva stressa till tåget.
Sen är det äntligen lite varmt ute igen och blå himmel vilket är superskönt!

Jag har tänkt lite på mina morgonrutiner och har kommit fram till att när jag har tiden att hitta den perfekta outfiten och kan lägga extra tid på bryn och fransar (som alltid tar längst tid) så får jag en bättre start. Jag känner mig mer nöjd än om jag behöver stressa eftersom jag tycker att det är roligt att fixa, matcha och trixa!

Känns bra


Från att inte våga räcka upp handen i skolan till att kunna hålla skift och utbildningar, lösa problem i stressade situationer, ställa om från försäljning under tidspress till friare tyglar.
Jävlar vad jag kan!

OTH


I beg to differ


Really? Du baserar din åsik om någon annan helt baserat på din bästa väns åsikt? Så om hen inte gillar glass så gillar du inte heller det?
"There is two versions of every story" så döm inte ut någon du inte känner, för vad är det som säger att din bästa vän är den som har "rätt"?
Och varför ens lägga energi på att hata någon du inte känner?
Jag tycker den mentaliteten är oerhört barnslig och sorglig.

Internationella kvinnodagen




Update


Idag har jag jobbat och varit på bio med pappa.
Annars så har jag börjat söka jobb och så smått tagit tag i min kost. Jag faller lätt in i bekvämlighet och äter Donken-mat när jag jobbar för att jag är lat (och ääälskar dubbel cheeseburgare!).
Den maten är ju inte så bra så har haft matlådor och när jag föll för frestelsen här i torsdags så åt jag äpplen istället för pommes vilket är en förbättring.
Jag har också blivit duktigare på att bara äta onyttigt på fredagar och lördagar vilket är en utmaning när blodsockret är lågt.
Jag försöker också ligga i sängen vid tio så jag får sova och, till sist, har jag börjat gå längre promenader med Linus för att få in någon typ av träning.

Alla nya vanor handlar för mig om att ta små realistiska steg, ett nytt tänk och att undvika att falla in i gamla vanor genom att planera och lära från mina misstag. Jag vill känna mig pigg och stark och må bra som i somras. Då var jag duktig och åt bra, tränade 2-3 gånger per vecka och då mådde jag bättre och sov bättre och livet kändes roligare. Det är nämligen lite mörkt i höstmörkret just nu..

Vänner

Jag träffar Arre ungefär en gång i veckan och jag kommer se till att fortsätta med det eftersom hon ger mig en bra känsla efteråt när vi skiljs åt. Vi kan ha pratat ut om livet, något problem eller bara haft ett bra snack och jag blir fylld med massa positiv energi, som att allt jag har på min to do lista går att fixa idag. Orken att ta tag i alla jobbiga saker, som sällan finns där, har kommit fram som från ingenstans!

Arre, och alla andra personer, som får mig att må bra och så peppad är personer som jag kommer hålla hårt i för jag anser att vänskap ska göra att man höjer varandra att bli bättre, vänner ska inte dra ner varandra med pikar eller liknande. Livet är redan kämpigt så man behöver folk som hjälper till att kämpa med en!


Jag kan själv!

Nu när jag har målat mitt rum hos pappa så slog det mig en sak, hur skönt det är att kunna fixa saker själv. Att veta att jag fixar det, jag behöver inte hjälp av pappa eller anpassa mig efter hans schema för att måla utan jag kan själv, inga problem!
Det som är jobbigt med vuxenlivet är att helt plötsligt (känns det som iallafall) så ska du fixa allting själv. Ska du till läkaren till exempel, då får du boka tid själv, ta dig till mottagningen, prata med personalen där och se till att få medicin. Innan så "åkte" jag med och sa vart det gjorde ont typ. Men nu är jag vuxen och  ingen kommer fixa det åt mig längre, ingen kommer hålla mig i handen. Det är skrämmande och jobbigt eftersom det är nytt och ovant men det känns jävligt bra när jag klarar det och jag vill inte heller ha någon hand att hålla i. Jag känner mig självständig och det stärker mig som person vilket känns väldigt bra.

Något jag absolut inte vill vara är beroende av någon annan. Vill jag sätta upp en tavla, måla om, montera ihop en möbel eller vad det nu är så fixar jag det. Absolut kan jag fråga om tips från mina föräldrar men jag behöver inte deras hjälp med att göra det. Jag kan själv!


Stop the madness

Bild från Google
 
Något jag inte alls tycker är snyggt är när bh-banden syns!
Har du en klänning, topp eller tröja som är antingen urringad i ryggen, utan ärmar eller har smala band så bär en axelbandslös bh!
Det förstör hela intrycket och outfiten när banden syns. Speciellt eftersom jag tycker att smala band till klänningar är så fina!
Det finns bra axlbandslösa bh:ar på till exempel Twilfit eller Triumph där du kan få hjälp att verkligen hitta någon som sitter bra och inte åker ner eller liknande. Jag har en svart från Twilfit som sitter jättebra under hela dagen som jag älskar. Så ta tiden och köp en axelbandslös bh för det betalar sig i längden!

Inga ord

Idag så träffade jag Aurelie i Farsta för en fika och lite snack innan jag åker till Turkiet på måndag (!!!) och vi kom in på ämnet människor. Mer specifikt människor som inte kan upföra sig som mäniskor i olika sociala situationer i sociala medier.
Jag vet inte om ni har sätt det men på Facebook finns det nu en grupp som heter "Snubbarna". Dom får inskickat av (majoriteten) tjejer konversationer (sms, chattar av olika slag) där killar skriver hemska grova saker till dom. Anledningen? Jo, att dom inte svarar, eller säger att dom inte är intresserade. Dessa killar blir då så provocerade att dom kallar tjejerna för hora, fitta, bitch osv och en hel del grövre saker. Behöver inte ens bli avvisade för att börja attakera och min lilla undran är ju då VARFÖR?? Varför i helvete, rent ut sagt, har du rätten att skriva så till en annan människa? Och över ingenting? Svaret är att du har aldrig rätten att skriva så. Varför räcker det inte med ett "jag är inte intresserad"? Varför måste man då börja att attakera personen och kalla denne för massa namn? Mår man så dåligt så att man inte tål minsta avvsning? Och var är spärren i hjärnan att "såhär gör man inte"?
Jag förstår verkligen inte logiken bakom. Beror det på att det är bakom en skärm och man kommer undan med det? Kan man inte skilja på rätt och fel? Vanligt hyffs? Skulle man misshandla, mörda om man kom undan med det, eller är det skärmen som är avgörande? Man ser inte den andres reaktion, man klickar bara på skicka, så är det klart, skyddad bakom skärmen. Men ändå. Så jävla onödigt.
Jag tycker det inte är mer än rätt att dom läggs ut på Facebook med namn. Dom får stå för vad dom har gjort för detta är vidrigt.

#tb

I Italien med Enskede
 
När jag inte kunde sova igårkväll  så kollade jag igenom mitt arkiv och läste lite. På bilden så är jag i Italien med Enskede-laget och påväg från en match tillbaka till vårat hotell om jag inte minns helt fel. Jag minns även att väskan i mitt knä gick sönder efter jag bara använt den kanske två gånger..
När jag bläddrade genom mitt nerskrivna liv här så kom jag på att jag faktiskt har glömt en hel del om mitt liv. Vardagssaker som hur det var under gymnasietiden på Jensen, fotbollen och ridningen. Hur jobbigt det var med allt plugg, hur nära jag var på att få IG i spanska i ettan, alla fotbollsträningar i regnet, matcher, ridningen varje lördagmorgon, väntan på att bli 18 och väntan på alla helger och speciellt, väntan på att få lov.
 
Idag så jobbar jag oregelbundna tider, olika dagar i veckan och även på helgerna så jag har förlorat den där "fredagskänslan" eftersom att jag oftast jobbar lördag eller söndag. Så dagar, veckor och månader går ihop och jag har inte riktigt kol vad som hände när. Men det lär väl ändras när jag får lite mer "normala" rutiner I guess..

Music = Life



Det BÄSTA jag har läst på länge. Och det är så sant!
Jag har alltid tänkt att musiken hjälpte mig genom allt jobbigt men det var mer en kraft, inspiration att orka hjälpa migsjälv. Och hur häftigt är inte det? Att en låt kan frambringa mod, energi, minnen och framförallt att veta att du är inte ensam..

Gjort är gjort



Förut tänkte jag på vad som hade hänt om jag hade agerat annorlunda i livet, gjort annorlunda val. Jag tänkte på frågor som "hur hade mitt liv sätt ut idag? Hade jag haft fler vänner? Hade jag rest mer? Upplevt mer? Haft det bättre?". Och den största och jobbigaste frågan, "Valde jag fel?".
Idag så har jag slutat tänkte så för att jag får inte ut någonting av det. Det är bara slöseri med tid att tänka på "vad som hade kunnat vara" det är mycket bättre att se framåt istället. Det är ju där jag har en chans att påverka, gjort är ju redan gjort. Och hade jag valt annorlunda så hade jag ju inte varit den jag är idag och jag är stolt över den starka person som jag faktiskt nu är!
Enda gången jag idag tittar bakåt är för att se hur långt jag faktiskt har kommit och det ger mig en fet egoboost!
Skit i att ångra val, ta lärdomen med dig och se framåt så blir det mycket bättre nästa gång, det är inget slöseri om du lärde dig något, det tog mig bara lite tid att inse det.

Varför jag älskar lyckliga slut

Och så levde dom lyckliga i alla dina dagar!
De bästa filmsluten är de som slutar lyckligt. Killen får tjejen, alla hjältar överlever, skurkarna gör det inte eller åker in i fängelse och så vidare.
Oftast så är det så att jag inte gillar filmer som inte har lyckliga slut. Till exempel så har jag aldrig sett Titanic för jag vet ju hur den slutar, han offrar sig för henne, och sen dels för att jag bara kommer gråta så mycket.
Anledningen till att jag älskar lyckliga slut är för att resten av världen är så hemsk, det finns inte mycket rättvisa, dom goda människorna dör och folk som begår brott, är elaka och dåliga människor kommer undan med det.
I livet finns det ingen som helst garanti för att få ett lyckligt slut vilket skrämmer mig. Man vet aldrig vad som kommer att hända.
Därför vill jag att när jag ser på film så ska filmen vara varm, lite rolig och med ett lyckligt slut så jag får fly verkligheten till en bättre och mer rättvis värld en liten stund.
The Notebook

Words to live by

Borde skriva ut och sätta upp denna text på spegeln. Har ju mått bättre om man säger så...
Måste ändra eller rättare sagt, omprioritera en del för att må bättre psykiskt och fysiskt och leva istället för att mer.. genomlida.
Jag är den enda som kan skapa livet jag vill ha

Tidigare inlägg