Något som skrämmer mig är det här med mat och vikthets, att man ska räkna kalorier och hur mycket man måste träna för att förbruka det man ätit och så vidare.

 

Mat är livsviktigt. Vi måste äta för att få energi, för att orka med vardagen och varför ska då det vi stoppar i oss inte vara gott? Vi äter minst tre gånger om dagen (egentligen borde minst antalet vara fem, inkluderat mellanmål) och varför ska det då vara en jobbig grej, en sak laddad med ångest, varför inte njuta av det du stoppar i dig? Och varför denna hets om att man måste vara så otroligt smal? Blir man lyckligare då? Det tror jag inte ett dugg på! Går du ner i vikt, fast du redan är smal, tror jag att du vill ändra något annat sen, eller gå ner mer . Det kommer alltid handla om att ändra något på dig själv. Att må bra, bli nöjd med dig själv, din kropp, ja hela ditt utseende startar inifrån! Att sträva efter en vikt du hade för flera år sedan är inte rimligt, kroppen förändras.

 

Träning borde vara något du ser fram emot, något du gör för att det så jävla kul, inte för att du måste, inte för att förbränna chipsen du åt tidigare under dagen. Träning behöver inte vara på ett gym, det kan vara gå med hunden, dansa, gå promenader, åka inlines, bergsklättra, vad som helst. Men gör det för att det är kul, inte för att du måste!

 

Visst, det är inte bra att äta onyttigt varje dag, det är hälsosamt att träna och det finns absolut människor som är överviktiga och vill gå ner i vikt, men det är inte dem jag vänder mig till. Jag pratar om unga (oftast) tjejer som vill gå ner i vikt, kollar innehållsförpackningen efter kalorimängden och planerar hur de ska få bort den senare. Tjejer som tycks ha glömt bort att mat är "naturligt" om otroligt gott. Målet borde vara att må bra inte gå ner i vikt!

Jag tycker att man ska kunna äta det man är sugen på, för god mat är en njutning något som, i alla fall för mig, gör livet bättre.